Den svenska finansmarknaden 2024

Inledning – en översikt

Till rapportens startsida
Inledning – en översikt

Det finansiella systemets huvuduppgifter

Publicerad: 19 juni 2024

En förutsÀttning för att ekonomin ska fungera och vÀxa Àr att det finansiella systemet fungerar vÀl. Man brukar sÀga att det har tre huvuduppgifter:

  • att förmedla betalningar pĂ„ ett sĂ€kert och effektivt sĂ€tt
  • att omvandla sparande till finansiering
  • att hantera olika slags risker.

Att förmedla sÀkra och effektiva betalningar

Betalningar och andra ekonomiska transaktioner mÄste kunna ske snabbt, smidigt och sÀkert för att ekonomin ska fungera effektivt. Det finns idag flera olika typer av betalsÀtt. NÀr vi handlar i en fysisk butik kan vi exempelvis betala med kort eller kontanter dÀr kortbetalning Àr det vanligaste betalsÀttet i Sverige medan kontantanvÀndningen minskar sedan mÄnga Är tillbaka. NÀr vi betalar med debetkort, antingen genom att betala med sjÀlva kortet eller genom en sÄ kallad kontaktfri betalning genom en mobilapplikation dÀr kortet Àr inlagt digitalt, involveras genast bÄde vÄr bank och affÀrens bank. I fallet med kontantbetalningar har vi troligen tagit ut kontanterna i en bankomat som tillhandahÄlls av bankerna frÄn ett konto vi har i banken.

Betalningar kan Ă€ven gĂ„ till pĂ„ andra sĂ€tt eftersom marknaden för betaltjĂ€nster har utvecklats snabbt under senare Ă„r, med lanseringar av mĂ„nga nya tjĂ€nster och applikationer. En betalning mellan tvĂ„ privatpersoner görs exempelvis idag ofta med en omedelbar betalning via betalappen Swish. Swish kan vi Ă€ven anvĂ€nda nĂ€r vi handlar online, eller sĂ„ kan vi betala genom andra konsumentkredittjĂ€nster som exempelvis ”köp nu betala senare”, vilket Ă€r en typ av fakturaköp som tillhandahĂ„lls av banker och betaltjĂ€nstleverantörer.

En betalning sker i flera olika steg. Först kontrolleras eller auktoriseras den för att sedan clearas i vissa fall och slutligen avvecklas. Kontrollerna innebÀr att det sÀkerstÀlls att avsÀndaren av betalningen Àr behörig att göra betalningen och att det finns tillrÀckligt med pengar pÄ avsÀndarens konto. Clearingen innebÀr att ett stort antal inkomna transaktioner aggregeras ihop i en sÄ kallad batch, vilken vanligtvis sedan skickas till Riksbankens betalningssystem RIX som hanterar avvecklingen. Avvecklingen Àr det sista steget i betalningskedjan och innebÀr att betalningen slutförs. Du kan lÀsa mer om dessa steg pÄ sidan Fakta - Betalningsprocessen.

Finansiella företag, sÀrskilt banker, spelar en central roll för att betalningar ska kunna ske effektivt dÀr de anvÀnder den finansiella infrastrukturen för att hantera kundernas betalningar. Det finns olika typer av finansiella infrastruktursystem som fyller olika funktioner i det finansiella systemet, och som Àr centrala för att betalningar och handel med aktier och andra finansiella instrument ska kunna genomföras. I avsnittet Finansiell infrastruktur möjliggör betalningar beskrivs olika betalsÀtt, hur olika betalningar gÄr till och vad den finansiella infrastrukturen gör.

Att omvandla sparande till finansiering

Den finansiella sektorn bidrar Àven till förmedling av kapital i ekonomin dÀr sparande omvandlas till finansiering. HushÄll och företag har behov av ett lÄngsiktigt sparande. HushÄllen behöver till exempel spara för att jÀmna ut sin konsumtion över tid, sÄ att de har rÄd att köpa det de behöver Àven under perioder med studier, semester eller pension. Men de behöver ocksÄ spara för att kunna hantera ovÀntade hÀndelser som arbetslöshet, sjukdom eller oförutsedda utgifter. Samtidigt kan hushÄll och företag Àven behöva lÄna pengar. HushÄll kan till exempel behöva lÄna för att ha rÄd med en bostad och unga mÀnniskor kan Àven behöva lÄna för att utbilda sig, och företag kan behöva lÄna för att finansiera investeringar. I avsnittet Den reala ekonomins behov av finansiella tjÀnster kan du lÀsa mer om hur hushÄllen och företagen sparar och lÄnar.

HushÄll och företag kan i mÄnga fall ha hjÀlp av en specialiserad mellanhand, en sÄ kallad finansiell intermediÀr, se Diagram 1, bÄde för att spara och för att finansiera nÄgot. PÄ sÄ sÀtt kan sparande omvandlas till investeringar mer effektivt Àn om sparare sjÀlva skulle leta upp lÀmpliga investeringar och enskilda företagare sjÀlva skulle hitta investerare till sina projekt. Den digitala utvecklingen och sociala medier har dock pÄ senare tid förbÀttrat möjligheten att skaffa finansiering genom sÄ kallad crowd funding, vilket innebÀr att en stor grupp individer med smÄ summor finansierar en verksamhet. Det tydligaste och enklaste exemplet pÄ en finansiell intermediÀr som kan hjÀlpa till med omvandling Àr banker, eftersom kunder bÄde sparar hos banker och lÄnar av dem. De pengar som kunder sÀtter in pÄ bankkonton brukar kallas bankinlÄning. Sparare sÀtter in pengar hos banker bÄde för att hÄlla likvida medel för att kunna göra betalningar och för mer lÄngsiktigt sparande.

De pengar som banker fÄr in förmedlas i sin tur till hushÄll och företag som behöver lÄna. Banker Àr specialister pÄ att vÀrdera och hantera kreditrisker hos de aktörer som de lÄnar ut till. Med en bank som mellanhand behöver en lÄntagare inte övertyga lÄngivaren om sin egen eller projektets kreditvÀrdighet utan det rÀcker med att övertyga banken. PÄ motsvarande sÀtt behöver sparare inte bedöma varje lÄntagares kreditvÀrdighet, utan det rÀcker med att vara övertygad om att banken kan sköta sina Ätaganden. Banker bidrar dÀrmed till en effektivare förmedling av kapital i ekonomin.

Utöver banker finns Àven andra finansiella intermediÀrer som pÄ olika sÀtt bidrar till att kanalisera sparande till investeringar, men lyder under andra regelverk Àn banker. De bedriver dÀrmed bankliknande verksamhet utan att vara just banker och brukar ibland benÀmnas icke-banker (non-bank financial institutions eller bara non-banks pÄ engelska).[2] Traditionell bankverksamhet infattar att ge ut lÄn (krediter), ta emot insÀttningar (inlÄning), samt att en bank Àven behöver vara anslutet till ett sÄ kallat generellt betalningssystem. De kan till exempel vara försÀkrings- och pensionsföretag, som förvaltar hushÄllens pensionssparande, eller fondbolag, som tillhandahÄller och förvaltar de vÀrdepappersfonder som hushÄllen investerar i. HushÄll som efterstrÀvar högre avkastning pÄ sitt sparkapital Àn den rÀnta som bankinlÄning ger kan till exempel köpa andelar i sÄdana fonder. Som kollektiv förvaltar icke-bankerna stora finansiella tillgÄngar, och har dÀrför stor betydelse för det finansiella systemet. Det finns Àven riskkapitalbolag (private equity firms pÄ engelska) som investerar i företag som inte Àr noterade pÄ börsen och vars del av kapitalförsörjningen till den reala ekonomin har ökat. I avsnittet Finansiella företag Àr viktiga mellanhÀnder i systemet beskriver vi de olika finansiella intermediÀrerna i det finansiella systemet nÀrmare.

Diagram 1. Schematisk bild över kapitalförmedling i det finansiella systemet Diagrammet visar schematiska flöden av finansiella medel i det finansiella systemet. Medel från sparare/långivare så som hushåll, företag och offentlig sektor kan förmedlas genom finansiella intermediärer till låntagare/konsumenter, vilket kan kallas indirekt finansiering. Medel kan även gå från sparare/långivare till låntagare/konsumenter genom kapitalmarknaden vilket menas ränte- och aktiemarknaden, vilket kan kallas direkt finansiering.
Anm. Pilarna illustrerar schematiska flöden av finansiella medel i det finansiella systemet. Källa: Riksbanken.

Det finns fler sÀtt att omvandla sparande till finansiering. Exempelvis kan det vara förmÄnligare för vissa företag att vÀnda sig direkt till kapitalmarknaden för att skaffa finansiering, se Diagram 1. OmvÀnt hjÀlper denna marknad ocksÄ bÄde sparare och investerare att hitta intressanta placeringsmöjligheter. Kapitalmarknaden bestÄr av kreditmarknaden, eller rÀntemarknaden som den Àven kallas, och aktiemarknaden.

PÄ rÀntemarknaden kan exempelvis stater, kommuner, banker och icke-finansiella företag ta upp lÄn genom att ge ut obligationer eller penningmarknadsinstrument. Dessa kan beskrivas som löpande skuldebrev som intygar att innehavaren har lÄnat ut pengar till utgivaren. Utgivaren betalar en rÀnta till innehavaren samt betalar tillbaka pengarna nÀr lÄnet löper ut. En utgivare av sÄdana skuldebrev kallas för emittent. Skillnaden mellan obligationer och penningmarknadsinstrument Àr att obligationer ges ut med löptider om minst ett Är, medan penningmarknadsinstrument löper pÄ högst ett Är. Löptiden beror bland annat pÄ under hur lÄng tid emittenten behöver lÄna pengar. De som investerar pÄ rÀntemarknaden Àr frÀmst stora institutionella investerare som försÀkrings- och pensionsföretag samt rÀntefonder. Vilken löptid investerare föredrar beror bland annat pÄ hur stora risker de vill ta och under hur lÄng tid de vill placera sina pengar.

Aktiemarknaden Ă€r en annan viktig finansieringskĂ€lla för mĂ„nga företag. En aktie Ă€r en Ă€garandel i ett aktiebolag. De som Ă€ger företaget kan bjuda in fler att bli delĂ€gare genom att ge ut nya aktier och erbjuda dessa till försĂ€ljning i en sĂ„ kallad nyemission. Man skiljer mellan privata och publika aktiebolag dĂ€r endast publika aktiebolag fĂ„r erbjuda sina aktier till handel pĂ„ den öppna marknaden, till exempel genom att notera aktierna pĂ„ en aktiebörs. Ett aktieinnehav har, till skillnad mot obligationer, inte ett pĂ„ förhand bestĂ€mt Ă„terbetalningsvĂ€rde eller satt förfallodatum. Aktien Ă€r istĂ€llet en evig tillgĂ„ng dĂ€r vĂ€rdet pĂ„ innehavet ges av den vĂ€rdering som marknaden gör av företaget. Aktier Ă€r alltsĂ„ inte en lika ”sĂ€ker” placering som obligationer, men kan Ă„ andra sidan ge högre avkastning Ă€n en fast rĂ€nta om företaget Ă€r framgĂ„ngsrikt.[3] Även obligationer kan innebĂ€ra en risk för investeraren, t.ex. risken att utgivaren av obligationerna gĂ„r i konkurs innan kreditbeloppet hunnit Ă„terbetalas. I Appendix kan du hitta mer ingĂ„ende information om de olika finansiella marknaderna.

Företag och hushÄll fÄr oftast tillgÄng till kapitalmarknaden genom att de ger en bank eller ett vÀrdepappersbolag som har tillstÄnd att bedriva handel med vÀrdepapper i uppdrag att köpa eller sÀlja vÀrdepapper för deras rÀkning (lÀs mer i avsnittet VÀrdepappersinstitut). Det Àr ocksÄ dessa aktörer som hjÀlper emittenter att emittera sÄdana vÀrdepapper pÄ de finansiella marknaderna. NÀr vÀrdepapper emitteras sÀger man att de ges ut pÄ förstahandsmarknaden eller primÀrmarknaden. NÀr vÀrdepappret sedan köps och sÀljs vidare görs det pÄ andrahandsmarknaden eller sekundÀrmarknaden. Ju fler som följer, analyserar och handlar med ett vÀrdepapper pÄ andrahandsmarknaden desto effektivare bestÀms priset, vilket i sin tur ger bÀttre förutsÀgbarhet och gynnar prisbildningen pÄ förstahandsmarknaden.

Handeln blir ocksĂ„ bĂ„de tryggare och effektivare om den Ă€r standardiserad i stor utstrĂ€ckning med internationella regler och branschstandarder för den finansiella infrastrukturen. Till denna infrastruktur hör företag som administrerar börser och andra handelsplatser och aktörer som registrerar transaktioner eller gĂ„r in som centrala motparter i dessa.[4] LĂ€s mer om centrala motparter och andra företag som Ă€r viktiga för den finansiella infrastrukturen i avsnittet Finansiell infrastruktur möjliggör betalningar. Det finns Ă€ven intermediĂ€rer som agerar sĂ„ kallade marknadsgaranter – ofta större banker – vilket innebĂ€r att de tar pĂ„ sig rollen att stĂ€lla köp- och sĂ€ljpriser pĂ„ vissa typer av finansiella instrument för att underlĂ€tta handeln. Dessutom finns det kreditvĂ€rderingsföretag som har specialiserat sig pĂ„ att ge kreditbetyg pĂ„ lĂ„ntagare samt enskilda vĂ€rdepapper.

Att hantera risker

Det finansiella systemet hjÀlper Àven aktörerna att hantera de olika risker de Àr utsatta för. HushÄllen kan exempelvis behöva skydda sig mot villabrÀnder, stölder eller olycksfall med hjÀlp av skadeförsÀkringar som försÀkringsbolagen sÀljer. De kan ocksÄ behöva sÀkra sin försörjning efter pensioneringen eller trygga efterlevandes försörjning om nÄgon i hushÄllet skulle avlida i förtid genom att teckna liv- och pensionsförsÀkringar.

Fondbolagen Àr ett exempel pÄ intermediÀrer som hjÀlper hushÄllen att förvalta sitt sparande pÄ ett effektivt sÀtt. Genom att skapa portföljer av vÀrdepapper, som brukar kallas vÀrdepappersfonder, och dÀrmed sprida (eller diversifiera) sitt innehav mellan flera olika vÀrdepapper kan fondbolagen minska riskerna jÀmfört med ett innehav av endast ett eller ett fÄtal vÀrdepapper. Det finansiella systemet bidrar alltsÄ inte bara till att förmedla kapital utan Àven till en effektivare riskhantering.

MĂ„nga företag behöver Ă€ven skydda sig mot specifika ekonomiska risker. För vissa icke-finansiella företag kan det exempelvis handla om att skydda sig mot oönskade förĂ€ndringar i rĂ„varupriser eller valutakurser och finansiella företag som finansierar sig pĂ„ den globala vĂ€rdepappersmarknaden behöver ofta skydda sig mot rĂ€nte- och valutakursrisker. PĂ„ de finansiella marknaderna kan företag dĂ€rför handla med speciella kontrakt som Ă€r konstruerade för att hantera sĂ„dana risker, sĂ„ kallade derivatkontrakt. Till sĂ„dana derivatkontrakt hör exempelvis optioner, swappar och terminer. Du hittar mer information om derivatmarknaden i Fakta – Derivat.