I Sverige görs det varje år över sex miljarder betalningar. En majoritet av betalningarna görs med kort, medan övriga betalningar i stort sett utgörs av gireringar så som autogiro och Swish. Exempel på betalsätt är kontanter, kortbetalningar, digitala plånböcker och kryptotillgångar. De har olika miljömässiga fotavtryck. För kontantbetalningar behövs sedlar och mynt vilka kräver fysiska resurser som papper och metall. Digitala betalningar kräver ofta energikrävande servrar och datacenter för att bearbeta transaktioner. Hur dessa datacenter drivs påverkar betalsättens totala klimatpåverkan. Den påverkas till exempel av om förnybar energi eller fossila bränslen används. Exempel på nya teknologier är blockkedjor och digitala centralbanksvalutor. Kryptotillgångar, som exempelvis Bitcoin, har funnits i många år och blivit alltmer populära för spekulativa investeringar. De kan även användas som betalmedel men det är ovanligt.^[47] Se ”Nästan ingen betalar med kryptovalutor” i Betalningsrapport, december 2022, Sveriges riksbank. Kryptotillgångar är mycket energikrävande på grund av den metod som används för att skapa tillgången. Med framväxten av nya teknologier är det viktigt att förstå de långsiktiga miljöeffekterna av dessa. Vissa nya teknologier har potential att minska den totala resursåtgången, medan andra kan bidra till ytterligare energiförbrukning och utsläpp.^[48] Se H. Eklööf (2022), ”En översikt över fintech och kryptotillgångar”, Staff memo, maj, Sveriges riksbank och Energimyndigheten (2023) ”Energianvändning för utvinning av kryptovaluta”, rapport, januari.