I takt med att allt fler betalningar görs digitalt och att allt fler bankkontor stängt, ökar behovet av att få hjälp med betalningar för den som har svårt att betala själv med digitala verktyg. Som Riksbanken uppmärksammade i förra årets Betalningsrapport finns det bara ett fåtal platser som erbjuder räkningsbetalning över disk, och det kan dessutom vara dyrt – upp till 150 kronor per räkning. Man kan istället behöva hjälp från en närstående att betala räkningar eller göra inköp. Att lämna ut sitt kort och sin pinkod bryter dock mot bankernas kortvillkor, och att använda någon annans BankID kan utgöra missbruk av urkund alternativt urkundsförfalskning. Att hjälpa någon med betalningar väcker också frågor om integritet och ansvarsutkrävande, liksom risken för att den närstående eller vårdpersonalen utnyttjar personen som behöver hjälp.

För att få hjälp med betalningar kan man ge en anhörig fullmakt. Man kan också behöva en ställföreträdare, det vill säga en god man eller förvaltare. Gemensamt för dessa är att hanteringen generellt är betydligt mindre digital än resten av betalningsmarknaden. En fullmaktstagare behöver exempelvis ofta uppsöka ett bankkontor, med fullmakten i original, för att utföra bankärenden för fullmaktsgivarens räkning. På så sätt kan banken säkerställa att fullmakten fortfarande gäller. För gode män och förvaltare varierar det digitala tjänsteutbudet mellan olika banker, och de kan också behöva besöka ett bankkontor för vissa bankärenden. För att underlätta digitaliseringen har Ställföreträdarutredningen (SOU 2021:36) föreslagit ett nationellt ställföreträdarregister som bland annat banker och andra betaltjänstleverantörer kan använda för att kontrollera ställföreträdares behörighet. Förslaget, som presenterades i maj 2021, har hittills inte lett till någon ny lagstiftning.